Att härska, tradition, och kultur

Trots att gränsen mellan tradition och kultur är ganska suddig är skillnaderna ändå tydliga och stora, tycker jag. För mig är kultur något som kommer från folket från olika miljöer, växer och är levande. Kultur förändras med tiden. Den ägs inte av någon. Kultur har mer positiv klang än tradition som skapas, mesta dels, av män, präster och härskare. Tradition har inget liv som kultur och är inte lätt att ändra. Tradition används oftast av härskare som beslutsunderlag för att köra över lagar. Tradition är svart men kultur är mångfärgad. I politiska sammanhang kan tradition ersätta partiets stadgar om ledningen vill kringgå bestämmelserna. De som bryter mot traditioner är "förrädare" och straffas betydligt hårdare än de som kör över stadgarna. I föreningslivet händer det att kunskaperna om stadgarna finns enbart hos någon eller några få personer. Den/de servar ledningen med tipps och råd för att beslutsargumenten byggd på traditioner skall kompletteras med stöd från stadgarna om det behövs. D v s att föreningen styrs efter traditioner i första hand. Intresset för kännedom om stadgarna är svalt därför att de är många gånger tandlösa. I näringslivet är det också likadant. Följer man traditioner klarar man sig mycket bättre annars får man för eller senare hälsa hem. Sorgligt nog detta liknar exakt det metod som diktaturer använder för att härska! De använder traditionen eller andra liknande medel t ex religionen för att härska. Om det behövs skapar de egna traditioner och tolkar religioner som de själva vill. Det är inte konstigt att härskare inte satsar så mycket på kultur utan på tradition!