Kurder i Iran

Iranska kurder är en population på ca 12-13 miljoner och lever i provinserna Kurdistan, Kermanshah, Ilam och delvis i västra Azerbajdzjan.. Dessa områden är bland de fattigaste i Iran. De ligger långt efter Tehran, Tabriz, Arak och Ghazvin. De flesta arbetare livnär sig på tillfälliga anställningar, säsongsarbete och sällan med industriarbeten.
De få cementfabriker, textilfabriker, stenindustri, kvarn, mejeri och konservindustri har mycket begränsad kapacitet och kan inte ge sysselsättning för och ge hopp till alla de som behöver arbete. Kurdistan har den högsta andelen arbetslösa i hela Iran, ca 20% av befolkningen i arbetsför ålder saknar arbete.
I det iranska Kurdistan saknas arbetslöshetsförsäkring, socialförsäkring eller rättigheter i samband med anställningar. Arbetarna har anpassat sig till plusliga uppsägningar, tillfälliga anställningar och daglöner. Arbetarna i Kurdistan har vant sig vid att pendla till andra städer, som ibland ligger mycket långtifrån deras hem, för att skaffa sig säsongsarbete. Många av de arbetar inom byggyrken och med slitsamma och mycket tunga arbetsuppgifter. Bland dessa byggarbetare finns det även personer med högskoleutbildning. Dessa arbetare bor med sina familjer endast under vintersäsongen. De arbetare som protesterar stämplas som den islamiska revolutionens fiende och kan förföljas, dömas till fängelse och t o m avrättas. Det är allmänt känt att domstolarna dömer kurderna mycket hårdare.
Behov av pengar och arbetsbristen har skapat förutsättningar för speciella yrken som inte borde existera, t ex att sälja olika sorters ransoneringskuponger (ett arv efter kriget mellan Iran och Irak), diverse småskalig handel över gränsen, handel med begagnade kläder som kommer till området via Östeuropa, mm... Många familjer överlever på den typen av arbeten.
Det finns också de som lever på att vara bärare eller handlare av smuggelgods över gränsen mellan Iran och Irak. Bärarna arbetar antingen för sig och sin familjs räkning eller för andra smugglare.Cigaretter, sprit, tyg, porslin och kristaller, CD-filmer (som är förbjudna i Iran) ingår i varulistan. Bland bärarna återfinns både unga, så små som 8 åringar, och gamla. Att vara bärare är inte bara att ha ett arbete som är slitsamt för kroppen utan dessutom livsfarligt därför att gränspolisen jagar och ibland skjuter ihjäl bärarna. Fattigdomen gör att bärarna är tvungna att ta risken ändå.
Att staten inte investerar i området är ett medvetet val. Så fort man närmar sig det kurdiska området blir vägarna smala och undermåliga. Det finns inte en enda bra flygplats med internationella mått i hela iranska Kurdistan (jämför med Sverige som har en befolkning som är ca 3 miljoner färre än befolkningen i detta område). De planerade vägprojekten, lantbruket och utbildningsväsendet har glömts bort. Det saknas industri som kan stimulera produktion och försäljning av äpplen, vindruvor, valnötter, granatäpplen, som är både av god kvalitet och kvantitet. Det finns mycket olja i området. Det finns goda förutsättningar för boskapsskötsel. Det finns övriga naturresurser, mm... men kurderna är fattiga!!!
Att det iranska staten hindrar utvecklingen i Kurdistan beror på politiska syften!

Vårt globala folkhem

Vetorätt inom FN är ett stort hinder för en demokratisk utveckling av organisationen och uppkomsten av en ny världsordning.
Säkerhetsrådet speglar inte den verklighet vi lever i idag, och har inte gjort den sedan det kalla krigets dagar. Handlingsförlamning och motsättningar, som resultat, har kommit till genom utnyttjandet av vetorätten. Detta har t o m förvärrat den eller de konflikter som varit igång eller under uppseglande, t ex i Mellanöstern. Vetorätten bör inte bara begränsas utan den måste tas bort helt och hållet! Det är det enda sättet om vi skall skapa en värld styrd på folkrättens grunder och på gräsrötternas villkor. Säkerhetsrådets medlemsstater bör också utökas med fler permanenta än idag, Indien, Brasilien, Kanada,... utöver de roterande medlemmarna. Länder som befinner sig i inbördeskrig, krig eller konflikt med varandra skall adjungeras i säkerhetsrådet fram till att konflikten är över. Fattigdomsbekämpningen kan eliminera / ta bort en av huvudorsakerna till krig och terrorism. Säkerhetsråd måste därför få stöd i sitt uppdrag att skapa fred och säkerhet genom intensivring av kampen mot fattigdomen. FN:s millenniemål som syftar till att halvera världsfattigdomen fram till år 2015 skall få effektivare verktyg. Då kan FN:s slogan "Vi, världens folk" få ett innehåll som omfattar alla människor på jorden. Världsfattigdomen är ett gigantiskt bekymmer och kräver global samverkan. Många aktörer, Internationella valutafonden, Världsbanken, Världshandelsorganisationen och rika länder och organisationer kan vara med, men insatserna skall organiseras via FN. Det kan förstärka FN:s roll och skapa en mycket positivare bild av organisationen i världen. Världen är vårt hem.

Nya idéer

Jag tycker om människor som hittar på nya idéer och förslag på nya lösningar. Det är alltid inte lätt att lansera nya förslag. Det finns gott om konservativa krafter som håller i "traditioner" och till och med vill vrida klockan till baka; Det var bättre förr!
Många sådana människor påstår, paradoxalt nog, att dagens ungdomar har det alldeles lätt för sig. Det var banne mig mycket tuffare på vår tid. En fick göra gott för sig och slita för att överleva!
Man måste, tycker jag, våga testa och prova nya idéer! Det är mycket möjligt att testen bekräftar att den gamla är fortfarande bäst. Men också att den nya idéen tål att tittas närmare på. Någon har sagt att "även om man är på rätt spår om man stannar länge kommer man att bli påkörd".
Förbättringar har tillkommit med hjälp av provning av nya lösningar. Nya problem och frågor kräver nya lösningar och svar! Vi kan inte bemöta de alltid med gamla lösningar!

Utlandsbistånd

Ordet bistånd associerar nästan alltid till U-länders behov av hjälpinsatser. För det mesta stämmer detta men faktum är att vilket land som helst kan vid olika tidspunkter hamna i knipa och behöva hjälp från omvärlden för att klara sig. Island och Grekland är bara ett par exempel.
Att ge bistånd till länder som tillfälligt behöver hjälp och länder som i alla år eller under längre tid har lidit av olika typer av brister skiljer sig markant och på olika sätt. De förstnämnda har för det mesta en fungerande struktur, organisation och fackkunskaper som, om de får rätt hjälp vid rätt tidspunkt, snabbt kan komma på fötterna igen. Men i de "fattiga länderna" saknas detta och det mesta. De flesta fattiga länder är egentligen inte fattiga utan att fördelningssystemet som är brist på. Detta oftast, som bekant, beror på odemokratisk styre, krig eller naturkatastrofer. Biståndspolitiken skall rikta sig till de civilas behov. Man skall inte ta hänsyn till deras religion, deras lands politik, o s v. Det finns en stor potential hos oberoende starka människor att ta kontroll över sitt liv och ifrågasätta krig och diktatorn. Bistånd och biståndsprojekt skall bana vägen ditt!
Som många andra tycker jag att:
* Biståndet skall, på längre sikt och gärna så snart som möjligt, leda till självförsörjning!
* Biståndsprojekten skall planeras med den lokal befolkningen och efter behov.
* Man skall inte ha några onödiga aktiviteter / sidoaktiviteter som inte gynnar projektet (Vara
kostnadseffektivt!).
* Kvinnor och ungdomar måste involveras och stöttas!
* Demokratiaspekten, Jämlikhetsprinciper och empowerment skall beaktas högt!
* Samarbetspartnern och de lokala befolkningen behandlas som likvärdiga med oss! Vi råkar just
nu ha pengarna men vi är inte bättre människor för det!
* Projektets olika faser måste ta den tid som behövs! Inte för länge och inte stressa fram en
resultat!
* Samarbetet skall finnas på alla nivåer och framför allt på gräsrotsnivån!
* Samverkan med andra projekt och användning av andras erfarenheter sparar på resurserna.
* Dessa är bara en axplock av en lång rad tips men glöm inte att en bra biståndsarbetare är en
person utan fördomar och utan materiella intressen. En person som tror på människans godhet
och förmåga att lösa problemen.

Goda vänner

Man kan inte kalla alla vänner för goda vänner! Goda vänner uppfyller en rad olika krav och kriterier som övriga vänner inte gör.
Här är några exempel:
* En god vän tycker om dig för det du är och inte för vad du har.
* En god vän vill ge för att du skall må bra.
* En god vän vill att du skall lyckas och känna dig lycklig.
* Hos en god vän känner du dig hemma.
* En god vän delar med sig av sina kunskaper.
* En god vän varnar dig för det farliga och den onda.
* Du kan gråta, fela, klaga och skrika hos en vän utan att vara rädd.
* En god vän utnyttjar inte dig och håller tyst om era hemligheter.
* En god vän är en viktig del av meningen med livet.
* En god vän gör dig glad och lär dig konsten att tycka om andra människor.
* Goda vänner får du om du själv är en.