Vi har nyligen fått tag i Brottsförebyggande rådets statistik över sexualbrott i Västra Götalands län för år 2009. Rapporten är chockerande. Av de 2114 anmälda brott handlar 797 fall om våldtäkt inklusive grov våldtäkt (Bohuslän; 318 fall). Detta handlar,som sagt, enbart om de anmälda brotten. Mörkertalet är mycket större.
Bara ca hälften, 1162 av dessa fall, har blivit handlagda. Av dessa, har 640 fall lagts ner på grund av olika skäl, till exempel brott inte kunde styrkas. Bara 372 av de 2114 anmälda fallen ledde till åtal eller mindre än 18 %!
Vad har hänt med resten av anmälningarna? Varför leder inte fler fall till rättsliga processer? Det handlar ju om både personliga och samhälleliga tragedier. Vad än detta beror på är det oacceptabelt. Man kan faktiskt inte låta bli att spekulera i om bruket av våld/våldtäkter mot kvinnor inte prioriteras som det borde.
Om man räknar med mörkertalet, handlar det om tresiffriga fall där kvinnor i VGR utsätts för våldtäkter årligen. Otroligt många av dessa gärningsmän går fria, medan offren lider av skam och maktlöshet. Depression, som kan kvarstå i månader kanske i åratal, självmordsförsök, sömnsvårigheter, blir vardagsliv för dessa kvinnor.
Det pågår en hel del arbeten och forskning kring detta stora samhällsproblem men vi har mycket kvar att göra! Vi måste anstränga oss! Vi måste bland annat skapa förutsättningar för att dra ner på mörkertalet! Kvinnors/anhöriga skall kunna våga och det skall vara lätt att anmäla dessa brott. Vi måste göra något åt domstolarnas bevisvärderingar. Vi måste arbeta mycket mer intensivt och på bred front för att förändra attityder i samhället. En kvinnans klädval får inte legitimera att hon utsätts för våldtäkt.
Till de mänskliga rättigheterna hör att få hjälp då man har varit utsatt för övergrepp. Att så många kvinnor som utsatts för våld inte får det stöd bör kunna förvänta sig från samhället, är en skam och något som vi vill förändra.
Kiomars Heydar Riksdagskandidat
Carina Hägg Riksdagsledamot
.jpg)
Äggkläckning och andra bestyr
5 år sedan
Tack!
SvaraRaderaÄntligen kommer en reaktion, det har vi som arbetar med frågan väntat på länge. Detta är en politisk fråga och en fråga om vilja.
I Norra Bohuslän där vi befinner oss och arbetar strukturerat med våld i nära relationer är det omöjligt att få till stånd ett samararbete med kommunerna i denna fråga fast att problemet är stort och kunskapsbristerna är enorma vill man inte släppa in andra som har kompetensen.
Vi upplever att vår kompetens inte tas tillvara av myndigheter och organisationer vilket skulle innebära en stor samhällsresurs eftersom vi har en stor erfarenhet av jämställdhetsfrågor.
Jämstlldhetsarbetet som utförs av frivilligorganisationer skulle stärkas ytterligare om kommuner och myndigheter visade ett större intresse och engagemang.
Kvinnoföreningen ANDRUM har under dessa fem år som gått gjort ett omfattande arbete i regionen och det är en kunskapsresurs som kunde tillvaratas bättre. Personer som utsätts för våld i en nära relation eller våldtäckt ska få det stöd och skydd de har rätt till och behöver oberoende av vilken kommun de bor i.
Så är inte fallet i Bohuslän, detta är ett hot mot rättsäkerheten!
Nyligen kom en rapport från vårt nya kunskapscenter i Västra Götaland som kostade 20 miljoner att hälso- och sjukvården saknar tid, rutiner och kunskap för arbetet med våld i nära relationer. Så har vi Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vilken kunskap finns där? hur haterar man dessa traumatiska människor vilken rehabilitering har Christina Husmark - Persson att erbjuda dessa kvinnor?
Vi blev nobbade av fem Bohuslänska kommuner om samverkan och ansökan om utvecklingsmedel hos Länsstyrelsen för att stärka och utveckla arbetet mot allt detta omfattande våld i vår region. Det söks pengar till olika löner i kommunerna i stället för att stärka jourer och Kriscentra som har kompetens och dessutom arbetar ideellt till större delen.
För att citera Henrik Belfrage, så väljer socialcheferna hellre sina egna "Hemkokta" modeller som inte leder till någonting.
Med vänlig hälsning från Bohuslän
Yvonne Haglund
Kvinnoföreningen ANDRUM
Tel: 073 044 4635
E-post: foreningenandrum@hotmail.com
Tack själv Yvonne för din engagemang!
SvaraRaderaSom du påpekar skall vi fatta att detta är ett samhällsproblem! Vi alla bär ansvar för det! De utsatta kvinnorna har rätt till stöd och vi måste samarbeta och asätta resurser. Vi måste arbeta framför allt långsiktigt! Jag hoppas att jag får bohusläningarnas förtroende och mandat för att arbeta mycket aktivt med kvinnofriden. Jag har för resten varit initiativtagare för ett manligt nätverk för kvinnofriden i Uddevalla.
Med hopp en bra framtid!